Friday, April 20, 2007

Kvalitetsförbättring på kommando?

Jag jobbar på ett universitet. Den största uppgiften man sysslar med på universitet idag är undervisning (forskning är också viktigt men inte lika viktigt om man faktiskt "följer pengarna"). Det ligger i allas intresse att undervisningen och kurserna är så bra som möjligt. Skulle man kunna tro. Här ska jag visa att det inte alltid är så enkelt.

Som lärare vill jag ge bra kurser. Men en kurs har en budget och vad gör jag om jag har önskemål om högre kvalitet än kursens budget medger? Jobbar med kursen på min fritid? Sänker mina ambitioner? Detta är ett ämne jag kanske återkommer till senare, nu ska jag dock behandla ett annat exempel som har att göra med undervisning och kvalitet, nämligen kursvärderingar.

Alla vill att det ges bra kurser på högskolor och universitet, men hur når man dit? Ett sätt att "komma framåt" är att löpande utvärdera sin verksamhet. På KTH är det sedan några år tillbaka obligatoriskt att skriva kursvärderingar varje gång en kurs ges. Jag ska visa varför detta inte nödvändigtvis behöver vara en idé som är så bra som den låter.

Allt man kan kräva av en lärare är ju trots allt att de producera papper (kursvärdering) - inte att få dem att faktiskt lägga pannan i djupa veck och tänka djupa tankar om hur en kurs gick och hur den kan förbättras. Om man vill förbättre kurser och man bara får välja ett alternativ, vad ska man då välja:
  1. Beordra lärare att efter varje kurs skriva en rapport
  2. Uppmuntra/tvinga en lärare att tänka på hur man kan förbättra en kurs
Min poäng är att det är ju egentligen är punkt två man vill nå till men det går inte att beordra mer än punkt ett ovan. Att det inkommit en rapport kan man mäta. Kvaliteten på rapportens innehåll och framför allt, kvaliteten på kursen, är svårare att specificera och mäta. Det betyder inte att det är omöjligt, bara att det är klurigare. Men som så ofta tenderar man att mäta det som enkelt låter sig mätas och lämnar annat (t.ex. verklig kvalitet) därhän.

En avslutande kommentar är att jag i mitt fall är jag osäker på om någon någonsin läser de kursvärderingar jag producerar. Även om någon gör detta är det något jag aldrig får reda på så för mig är det som att skriva för "runda arkivet" (papperskorgen). Hur mycket tid ska jag lägga på en sådan uppgift? Det är destruktivt att tvingas producera en rapport som direkt läggs i något arkiv och aldrig ses av någon.

I mitt nästa inlägg ska jag utveckla mitt eget lilla förslag för hur man (till viss del) kan fixa problemet jag skissar på ovan.

/Daniel

1 comment:

ChristerG said...

Ditt inlägg aktualiserar en anna viktig poäng: ska man mäta någonting är det avgärande att man har tänkt igenom åtmnstonde fäljande två saker:

1) Hur ska man mäta det. Utan att vilja gå in på allt för många detaljer, kan man ändå kostatera att mätmetoden är viktigt här. Som man mäter får man resultat, som ett gammalt (?) prdspråk säger.

2)Kanske ändå viktigare är att *på förhand* ha bestämt hur man tänker agera på resultaten av mätningen. Han maningen ide om vad man kan/vill göra till en följd av mätresultaten är ju själva mätningen tämligen meningslös enligt min mening.
- Jo då, vi vet att kurs K4538-B har 23,6% längre genomströmningshastighetet av studenter än kurs K4357-C, men tyvärr har vi inte resurser att göra någonting åt det.